LivetHosÅsbrink

Igår började Henrik jobba igen men då vår semester var lång och underbar så känns det okey. Nästan så man längtar till lite vardag och rutiner igen.

Igår tog jag fantastiska bilder på barnen bland vitsipporna,

Idag är det en stor dag då Ameli fyller 7år.

Idag stod vågen på 70,6kg. Alltså en viktnedgång på 0,9 kg på 1 vecka.

Igår gav jag Frank första maten efter klippet av tungbandet för att det inte skulle svida när han åt.

I fredags och lördags hade konståkningsklubben sin vår show och båda tjejerna var med. Så häftig show och kul att se flickorna.

Nu är det hans tur att bli sjuk, för första gången i hans liv är han riktigt hängig.

Ameli mår äntligen bra och gör sin 1:a skoldag på 2 veckor. Som hon längtat.

Jag är sjuk men på bättringsvägen. Har varit hes och hostig sedan i onsdags.

Här är två av mina underbara barn.

Som jag älskar dessa barn. Får tårar i ögonen när jag tänker på hur mycket de betyder för mig.
Mitt liv fick en mening när jag blev mamma, är så stolt över dem❤️❤️💙

Idag har jag skapat en plats för Ameli att sätta upp bilder och annat på.
Blev riktigt nöjd med projektet.

Nu är årets sockor till Ameli klara. Tar lite längre tid att sticka med en nyfödd, men härligt när jag hinner.

Blev väldigt nöjd med dem och älskar det melerade garnet. Nu ska det stickas ett par till Leia oxå. Ska försöka hinna innan skridskoskolan börjar om några veckor.

Ameli har "plussat" lite på morgonen.
Hon har gjort sig själv, Leia och Frank. Samt en krona och ring.

Känslan i mitt mamma hjärta när min fina fina skoltjej Ameli som längtat 1år på att få börja skolan plötsligt inte vill dit.
Berättar att hon är sjuk, ont i magen och att hon kräkts inatt.
Efter 1h kommer det fram att hon inte har hittat någon kompis i klassen. Hon är lite med alla, men hon vill ha någon/några att stå lite närmre.
Hon har några nära kompisar i 1:an men de ses ju bara på fritids.

Ameli älskar mat och tar gärna 2 portioner vilket gör att hon tydligen sitter själv på lunchen när alla andra ätit upp. I skolan får man gå ifrån när man ätit upp. Och då hon inte har någon nära vän är det ingen som väntar på henne.
Bara synen i mitt huvud hur hon sitter själv gör så ont.

Jag har gråtit hela morgonen över detta. Henrik har pratat med fröken idag så förhoppningsvis blir allt bra.
Hon kommer sitta med Ameli på lunchen idag och tillsvidare.

Men min största skräck är att mina barn inte trivs på dagis/skola utan känner sig ensamma.

Henrik kommer ta med tjejerna på Restaurang ikväll för att fortsätta uppmuntra dem till att berätta svåra saker.
Vi berömde Ameli imorse hur modig hon var som berättade tillslut så vi kan hjälpa henne. Och att vi är jätte stolta.

Idag började Ameli på fotboll, hon testade två gånger i våras och tyckte om det väldigt mycket.
Nya fotbollsskor och benskydd dagen till ära.
Det var en blöt men glad tjej som kom hem efter träningen.

Så är dagen kommen, min fina Ameli börjar skolan. Som hon längtat. Hon ser fram emot att lära sig läsa och skriva.
Jag är så stolt över henne och imponerad att hon tar det mesta så coolt. Hon har redan varit på fritids denna vecka med 70!!! andra barn från skolan och det var inget problem. Några barn kände hon redan men vid varje hämtning har hon fått nya kompisar.

Efter lämning i skolan passade jag på att köra ett härligt styrkepass, kände mig så stark idag vilket var kul.
Efter träningen badade jag i spat för att massera bäckenet, riktigt skönt och avkopplande.

Nu bakar jag bullar att ha i frysen inför 3:ans ankomst. Ni kanske är några som kommer på fika då och vad är godare är hemmabakade kanelbullar? Efter bullbak ska jag sova!
Idag är det prick 14 dagar tills bebis är beräknad att komma, spännande.

Min lilla flicka blir bara större och större. I måndags kväll tappade hon sin 1:a tand. Och en till är lös.

Vi la tanden i ett vattenglas i hopp om att tandfen skulle hitta hit vilket den gjorde. Så en lycklig och stolt tjej fiskade upp en guldpeng morgonen efter.

Ameli provade motocross förra året men tyckte det var läskigt, speciellt på bana. Hon hade svårt att bromsa och gasa på rätt ställen.
Med facit i hand skulle vi väntat till i år för nu märker man att hon är mentalt redo.

Ameli sa i våras helt själv att hon vill börja träna motocross. I höstas ville hon aldrig mer köra på bana utan bara på ängen. Och träna andra idrotter.
Men helt plötsligt ber hon om att få åka och träna. Nu räknar hon ner dagarna till nästa träningspass,hon älskar det och är otroligt duktig. Kör som bara den på banan. Hon ramlat, lyfter upp cykeln själv och kör vidare😍.
Min stora lilla tjej, så kul att se hennes glädje.

Jösses, vad hände?!
Kan inte förstå att min stora lilla Ameli ska börja skolan i höst.
Hur kunde tiden gå så fort?

Nu är jag mamma till ett skolbarn. Hur galet är inte det. Ameli är redo, men är jag?
Minns själv pirret och lyckan man kände inför skolstarten, det är stort.

Leia har varit lite ledsen när hon förstått att Ameli inte kommer finnas på dagis med henne längre, men hon kommer klara det. Bästa kompisarna på gatan finns ju där.

Det bli en stor höst som väntar med bebis och skolstart, vilket år.