LivetHosÅsbrink

Känslan i mitt mamma hjärta när min fina fina skoltjej Ameli som längtat 1år på att få börja skolan plötsligt inte vill dit.
Berättar att hon är sjuk, ont i magen och att hon kräkts inatt.
Efter 1h kommer det fram att hon inte har hittat någon kompis i klassen. Hon är lite med alla, men hon vill ha någon/några att stå lite närmre.
Hon har några nära kompisar i 1:an men de ses ju bara på fritids.

Ameli älskar mat och tar gärna 2 portioner vilket gör att hon tydligen sitter själv på lunchen när alla andra ätit upp. I skolan får man gå ifrån när man ätit upp. Och då hon inte har någon nära vän är det ingen som väntar på henne.
Bara synen i mitt huvud hur hon sitter själv gör så ont.

Jag har gråtit hela morgonen över detta. Henrik har pratat med fröken idag så förhoppningsvis blir allt bra.
Hon kommer sitta med Ameli på lunchen idag och tillsvidare.

Men min största skräck är att mina barn inte trivs på dagis/skola utan känner sig ensamma.

Henrik kommer ta med tjejerna på Restaurang ikväll för att fortsätta uppmuntra dem till att berätta svåra saker.
Vi berömde Ameli imorse hur modig hon var som berättade tillslut så vi kan hjälpa henne. Och att vi är jätte stolta.