LivetHosÅsbrink

Igår var jag och Frank i Uppsala hos Lillasyster och Nellie. En mycket trevlig dag med massa prat, lunch och bebismys.
Som vanligt när vi systrar ses så går tiden galet fort, vi bokade därför in en date redan nästa vecka. Härligt!

Jennifer tog en väldigt fin bild på mig och min son, tack.

Här är Leias sockor för 2016. Hon har valt färgerna själv. Fint blev det tycker jag, jäntan har god smak.

Min fina pojk i sina hemmagjorda kläder, tycker han är så söt i dem.

Wow wow wow vilken bra självbiografi. Så grymt bra bok.

Den är svår att lägga ifrån sig och man blir helt slukad av den.
Fotbollsvärlden och Zlatan är inte som vi tror.

Ett måste att läsa!
Betyg 5/5.

Tittade på bilder när jag var liten och upptäckte att Frank är väldigt lik mini me.
Han gör samma miner som jag gjorde, coolt!

Tyvärr tog Henriks föräldrar inga bilder på honom som bebis så vi kan inte jämföra med honom.

Nu är denna bok avverkad, dock blev jag lite besviken då Kepler böckerna är mina favoriter och denna var endast medel bra.

Dock läsvärd.

Jag har lyckats fånga Franks söta leende på kort. Sista dagarna har han börjat le en hel del när man pratar med honom, så sött.

Idag har jag och Leia haft en mysig mamma/dotter morgon.
Vi gick till en närliggande lekpark (då mitt bäcken fortf hindrar mig att gå långt och snabbt) och hade jätte härligt.
Vi skrattade och lekte massor, så kul att få göra det ibland tycker jag.

Idag har jag skapat en plats för Ameli att sätta upp bilder och annat på.
Blev riktigt nöjd med projektet.

Igår hade Frank sin första namnsdag. Grattis lillebror.

Wow, tänk att min lilla prins är 1 månad liten idag och att jag låg på förlossningen för 30 dagar sedan.

Tänkte berätta om hur dagen när Frank kom fortlöpte.

Redan på natten den 1 september hade jag onda värkar men med tanke på hur segt de första 2 veckorna varit så vågade jag inte hoppas att förlossningen startat.
Men min magkänsla sa att jag snart skulle få träffa 3:an.

Under morgon besöket på toa gick slemproppen och då vågade jag tro på att förlossningen startat. Ringde förlossningen på DS för att berätta att jag fanns och veta om jag fick föda där eller inte.
Plats fanns för mig och blev informerad om att höra av mig när jag ville komma in.
Kändes skönt att veta och tryckt eftersom mina 2 första förlossningar gått så snabbt.

Verkarna höll på hela förmiddagen med 10-15 minuter mellan och de gjorde riktigt ont.
Men sedan vid lunchtid slutade allt så då tog jag en promenad med Henrik och Leia för att dra igång allt igen.
Väl hemma igen gick jag och la mig och då drog värkarna igång med annan riktig styrka dock fortfarande med 10 minuters intervall.

Det kändes som förlossningen bara stod och stampade och inte klev över tröskeln där man känner att NU blir det snart barn. Grymt frustrerande och kände mig väldigt trött och sliten i kroppen.

Strax innan 17 ringde vi för att få lov att åka in då verkarna gjorde så ont och vi ville inte riskera en hemförlossning.

Vid 17.30 blev vi inskrivna och jag kopplades upp på en CTG i 20 minuter. Värkarna kom fortfarande bara med 10 minuters intervall.

Efter CTG var det dags för undersökningen och där bröt jag nästan ihop.
Barnmorskan fick leta och kämpa för att hitta livmodertappen. Hon fick knappt in ett finger, tappen var bibehållen och bakåtriktad= INGET hade hänt!!!

Var så nära till gråt i detta läge. Vi fick välja på att åka hem med en sovdos smärtlindring eller gå iväg ett par timmar och äta middag och därefter göra en ny undersökning och se om något hänt.

Vi valde att stanna och gick till golfbanan för att äta bröllopsmiddag. Värkarna kom som innan så vi var inställda på att åka hem, titta på film, sova och sedan se vad som händer.

Vid 20 så gjordes en ny undersökning och då var jag öppen 2,5 cm och tappen var mer framåtriktad, så det hade hänt grejer på knappt 2 timmar. Vår barnmorska ville därför skriva in mig med tanke på hur snabbt det går när allt startar ordentligt för mig.
Hon gjorde en hinnsvepning (drog i tappen för att reta den lite) som gjorde sjukt ont. Direkt efter så minskade minuterna snabbt mellan värkarna. Och efter 30 minuter var det 3 minuter mellan värkarna och det kändes som jag skulle gå sönder.
Började med lustgas i väntan på att få bada.

I badet började det göra ännu ondare och jag kände att jag nästan inte stod ut. Det gjorde så fruktansvärt ont. Ondare än med Ameli och Leia, det var hemskt.

Min dröm har alltid varit att föda i vatten och hade sådan tur att min barnmorska skulle få assistans av en annan barnmorska som var van med detta. Vilken lycka i all smärta.

Mitt i allt blev värkarna krystvärkar så Henrik ringde efter hjälp och nu skulle vi snart få träffa 3:an.
Allt gjorde fortfarande så sjukt ont och trodde hela min kropp skulle slitas itu.
Efter 3 minuters krystande kom lille Frank ut. Det första jag gjorde var att känna mellan benen på bebis och kände pungen. Blev så lycklig att vi fått en pojke. Så jävla underbart. En lillebror som var helt perfekt.

Klockan 23:23 den 1/9 föddes vår pojke. Alltså tog det 3h och 23 minuter från 2 cm öppen och en tapp på 1,5 cm lång tills att han var ute.
Så sjukt snabbt. Inte konstigt att jag upplevde det som om min kropp skulle gå sönder.
Detta var den värsta förlossningen av mina 3 och jag vill inte föda fler barn då det gjorde så galet ont.
Jag som sa att jag heldre föder barn än att åka Vasaloppet igen direkt efter målgång.

Då förlossningen gick så snabbt han inte min svanskota flytta på sig så efteråt var det den som besvärade mig. Kunde knappt sitta, gå eller stå.
Men efter en vecka var det mycket bättre så det var troligtvis bara en knäck på den ingen fraktur. Fick äta Citodon pga smärtan.

Jag är dock överlycklig som fick en vattenförlossning till slut och glad att det nu är historia och att jag idag sitter i timmar och tittar på vår SON! som är det vackraste på denna jord tillsammans med sina systrar.