Min lilla tur gumma

I lördags vid 19-tiden hoppade Leia i soffan och flög olyckligt in i soffbordet.

Enligt Ameli som såg slog hon i hakan. Hon låg på mattan men grät inte, vilken tur han jag tänka. Då gick det bra.

När vi lyfte upp henne från golvet såg vi att hon försökte gråta men inte fick någon luft. Jag försökte lugna henne men i samma veva började hon kräkas blodblandat slem. Hon hade svårt att få luft och paniken växte inom mig.

Är det nu man ringer ambulans?

Tillslut började hon kunna andas bättre och kräkningarna slutade. Men nu var rösten så gott som borta. Den kom dock tillbaka pö om pö, men hon förblev mycket hes.

Vi ringde vårdguiden som sa att vi absolut måste åka in till Astrid då det kan svälla i hennes hals när som helst. 

Väl på sjukhuset kollade de hur hon mådde och ville att vi skulle stanna för observation i 6 timmar. Vi fick sova kvar, men jag kände för att åka hem eftersom min kompis Cindy var hos oss.

02.15 var vi hemma, två mycket trötta tjejer, 
Leia har mått bra sedan olyckan. Lite hes fortfarande men det kan vara i upp till 2 veckor.
Hon somnade helt utslagen strax innan 12-slaget. Hon var så duktig, jag är verkligen stolt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback