Minne för livet!

Det var underbart att få träffa farfar och få pyssla om honom i livets slutskede!

Klart att det är sorgligt när man ser farmors oro och sorg, men samtidigt är detta det naturligaste i världen och vackert på sitt sätt!

Vi kunde t.om skratta med varandra...när vi sagt hej få för denna gång myste vi lite med Ben och Neo!

Helt otroligt vad rörlig och vig i kroppen farmor är, hon sparkade boll med Neo. Roligt att se hur en 2-åring och 89-åring kan ha lika roligt <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback